Strandhotellet

Förbjuden kärlek, rivalitet och mord i Läckbergs nya såpa 

Efter Viaplays succéserie Lyckoviken kommer nu äntligen ett helt nytt, spännande kriminaldrama från deckardrottningen Camilla Läckberg. En krimkryddad såpa som kretsar kring de rivaliserande familjerna Gyllenmark och Grip i kuststaden Saltsjövik. Med ingredienser som förbjuden kärlek, familjerivalitet, mordgåtor och rafflande intriger är detta en såpa som erbjuder extra allt. Vi har träffat Samuel Fröler som spelar en av huvudrollerna, hotellägaren Werner.

Hotellägaren och patriarken Werner 

Kan du berätta lite om serien och om din roll?
Jag spelar patriarken Werner som äger Strandhotellet. Ett skärgårdshotell som han är väldigt stolt över. Han har träffat kärleken Vendela och planerar nu att dra sig tillbaka och leva livets goda dagar nere i Frankrike. När det blir dags att utse en efterträdare, går inte allt riktig som han har tänkt sig.

”Jag har aldrig gjort den här typen av karaktär tidigare, en slags patriark, det var roligt.” 

Hur skulle du beskriva Werners karaktär? 
Werner kommer från väldigt enkla förhållanden och har arbetat sig upp. Han är inte emotionell, utan väldigt rationell och tänker alltid på vad som är bäst för hans livsprojekt, det vill säga hotellet. Det emotionella finns såklart där, men det är underordnat. Han är rationell, väldigt målmedveten, bestämd, skrupelfri, har ganska hårda nypor och är precis lika hård mot sina barn. Successionsordningen är väldigt viktig för honom, att det blir rätt person som tar över.

Hur har du närmat dig rollen? Kunde du hitta delar av Werner hos dig själv eller hos någon tidigare roll du spelat?
Jag har aldrig gjort den här typen av karaktär tidigare, en slags patriark, det var roligt. Han är väldigt bestämd, viker sig inte, kör alltid sin linje och är inte skraj för det. Som alltid när man gör en karaktär så hämtar man väldigt mycket hos sig själv. Men när det kommer till hur och varför karaktären agerar på ett visst sätt i specifika situationer, är det en annan typ av agerande som du ska ”gifta dig med”. Då bygger det på berättelsen och författarens intention. Det är där mitt skådespeleri kommer in. Jag behöver omforma mig själv och mitt fysiska uttryck så att det passar in i karaktären.

”När jag gjorde Skärgårdsdoktorn jobbade jag och Ebba jättemycket med dialogen.” 

Fick du vara med och forma och sätta din egen prägel på rollen? 
Det ska man alltid göra, jag gör alltid det. Därför jobbar jag väldigt mycket med texten. Men man utgår alltid från ramberättelsen och vad som ska hända i scenen. Det var likadant när jag gjorde Det som göms i snö. Rollen finns på ett idéstadie hos författaren och regissören, sen är det du som ska göra den till en riktig människa. Eftersom det handlar om fysiska uttryck så måste du hela tiden vara med i processen.

När jag gjorde Skärgårdsdoktorn jobbade jag och Ebba jättemycket med dialogen. Författarna vet ju om att det är en levande process. Det ska bearbetas för att bli så bra som möjligt. Jag går nästan alltid in och petar och skriva om. Kanske inte när det kommer till Lars Molin och Ingmar Bergman dock, då behöver man inte ändra på någonting.

”Du är liksom i händerna på författarna som kan hitta på vad fan som helst.” 

En serie som lockar den breda publiken

Vad tror du tittarna kan förvänta sig av Strandhotellet? 
Jag tror det är en fördel att det är många olika generationer som har stora roller i serien. Det tror jag kan locka tittare i olika åldrar. I och med att det är en Camilla Läckberg-serie så finns det också en viss kvalitet i krimhistorien som är väl underbyggd. Med ingredienser som spänningsmoment, relationer, maktkamp, pengar och position. Det är ofta vanliga situationer som många kan känna igen sig i.

Det känns som att såpagenren är tillbaka, en genre som bjuder på lite extra krydda... 
Ja, du är liksom i händerna på författarna som kan hitta på vad fan som helst. En såpa behöver inte helt följa den realistiska dramaturgin. Helt plötsligt kanske ett ufo landar. I en såparoll har du ingen aning om du överlever till nästa avsnitt. Plötsligt kan någonting oförutsett hända. Det är det som är kul och det ingår i själva konceptet. Lättviktiga berättelser, som ändå engagerar.

”Det är kul att Läckberg dyker upp och bjussar på sig själv.” 

Läckberg har ju en liten roll i serien, hur var det att jobba med henne? 
Hon är med som hotellgäst och jag träffade faktiskt aldrig henne som karaktär. Det är kul att hon dyker upp och bjussar på sig själv. Det är roligt!

Intensiv inspelning på västkusten 

Serien utspelar sig på riktigt Läckbergs-vis på västkusten. Det är inte din första roll i skärgårdsmiljö, hur var det att vara tillbaka bland kobbar och skär? 
Det har jag faktiskt inte ens tänkt på! Kul att komma tillbaka till saltvattnet. Då var det Stockholms skärgård och nu västkusten, så det skiljer sig ju lite. 

Spelade ni in mycket på västkusten, eller var ni även på andra ställen i Sverige?  
Vi var på västkusten hela tiden, i sju veckor. Så det var intensivt. Vi jobbade ungefär 12 timmar varje dag. Spelade in kanske 10 timmar och jobbade sen med texterna på kvällarna. Det var en rolig inspelning, ett bra team och bra skådisar. Även om vi jobbade stenhårt så hade vi kul hela tiden. Det fanns ju några som drog iväg och till exempel badade. Jag själv filmade, åt, jobbade med text och sov.
 

"Jag strävar alltid efter att försöka göra så olika roller som möjligt för att inte hamna i ett fack."

Filminspelning vs. teaterscenen

Under åren har du gjort många olika roller och genrer – både på film och teaterscenen. Har du någon plats du föredrar? 
Just nu repeterar jag Lars Norén, Tiden är vårt hem, som har premiär om två veckor. Hans texter tycker jag är fantastiska, där behöver du verkligen inte ändra någonting. Sedan har jag till exempel gjort Hamlet och bara att få göra en sådan roll är ju otroligt. Teatermässigt tycker jag väldigt mycket om att jobba med de välarbetade manusen.

När det gäller film och tv så strävar jag efter att försöka göra så olika roller som möjligt för att inte hamna i ett fack. Du utvecklas hela tiden när du utmanas i nya roller, med olika karaktärer och uttryck. Därför tycker jag att det är viktigt för skådespelare att inte bara jobba med film och tv, utan också med teater. Teaterskådespeleriet är ett mer fysiskt uttryck. Framför kameran är det mer det lilla språket, närbilden, finmotoriken, uttrycken. Vilket såklart också är ett hantverk. Men jag tar det jag blir erbjuden och förhoppningsvis är det tillräckligt intressant.

Vad tittar du helst på för genre? Någon serie du kan tipsa våra kunder om? 
Jag gillar engelska serier och har precis tittat klart på Sherwood som var enormt bra. Den har både inslag av fantastiskt skådespeleri och en bra berättelse. Med mord som sätts in i samtiden och en tidsanda som berättar någonting. Jag gillar annars tablå-tv. Plötsligt kan du hamna mitt i någonting intressant. Istället för att planera vad du ska titta på. Men hemma är det mest tv-spel som gäller, så jag hinner liksom aldrig titta på den där tv:n!